Efter att ha sett både genrepet under fredagskvällen och nu under lördagen så framgår det tydligt att programmet kommer att bli högklassigt. Bidragen är starka. Mycket starka. Och Björn Gustafsson kommer att bjuda på sin bästa show hittills under turnén.
Man blir inte klarare i skallen efter att ha sett genrepen, för det här kommer att bli stenhårt. Charlotte Perrelli har spelat på säkra kort hittills. Hon har inte tagit ut mer än nödvändigt men kurvan har pekat rakt uppåt. Under dagens genrep såg hon mer bekväm ut i rutan än tidigare. Linda Bengtzing däremot har kört en motsatt taktik. Starta i 120 km/h och sen bara gasa. Hon har imponerat stort på båda genrepen och får ut max av sin låt. Kamerorna sätter hon perfekt och det är inte det lättaste i hennes nummer där hon använder hela scenen utom catwalken. Dessutom är hon ständigt omgiven av tre akrobatiska dansare som en vanlig dödlig skulle snubbla på i 100 fall av 100. Linda är stor publikfavorit inne i arenan, större än Perrelli, men det behöver inte säga så mycket. Det är två av årets giftigaste bidrag vi talar om.
Kristian Luuk blir bara bättre och bättre och han kommer att göra en praktfull entré med marinkårens orkester i inledningen. Dessutom kommer han att briljera i ett dansnummer som börjar så där härligt Luuk-kantigt men sen övergår i något som nästan skulle kunna betraktas som kultur. Eller nja, nästan i alla fall…
Nour el-Refai börjar bli lite varmare i kläderna, men att säga att hon går från klarhet till klarhet vore kanske att ta i. Hon hamnar ju ständigt i skuggan av Björn Gustafsson som i mitt tycke blandat och gett under den här turnén. Carina-sång och det briljanta skämtet om hans fadderbarn har varvats med hans pajiga flygtur i Västerås och fullständigt obegripliga Joe Labero-pastich när han vände kort på stan. I kväll kommer för övrigt utrikesreportern Morgan Pålsson för första gången att dyka upp på scen, men ha inte för höga föväntningar, han blir inte så mycket roligare för det.
Men den stora frågan är ju hur detta ska sluta. Presskåren har slitit sitt hår vecka efter vecka då de har försökt att analysera sönder hur de där mystiska ”svenska folket” tänker. Så sent som igår dök Bert Karlsson upp under genrepet och satte sig bakom mig och min klubb-kollega Patrik Rosell. Han petade på alla som satt omkring (förmodligen kände han ingen av de överhuvudtaget) inklusive oss och frågade ”hur går det då?”. Vi svarade Charlotte och Sibel till final och för en gångs skull såg den självsäkre Bert riktigt fundersam ut. Han hade inget klart svar själv utan svarade ”Ja, jo, det kan nog bli så”.
Bert är osäker, journalisterna är osäkra. Jag har inte hört en enda som sagt att den vet hur det ska gå ikväll. Inte ens någon som är övertygad. Bänka er för årets mest ovissa delfinal.
Mikael Olofsson, Pressansvarig
