Nu har man varit i Belgrad i ett par dagar och börjar så smått lära sig hur saker och ting funkar i ett främmande land. Det är ju alltid kul att se alla kulturella skillnader, även om det tar ett tag vid att vänja sig…
Stefan Lindberg kommenterade i sin krönika igår sina problem med flygen hit ner till Belgrad. Det var inte helt problemfritt för undertecknad heller, även om problemen på min egen resa till slut blev ganska underhållande. Incheckningen blev från början försenad bland annat för att några äldre och rörelsehindrade resenärer skulle på först, vilket tog lite extra tid. Sen tog det vad som kändes som flera år innan vi väl lyfte, för att diverse resenärer av någon anledning skulle byta platser… Ombord på planet fanns flera som skulle vidare med en anslutning till Sarajevo, varför flygpersonalen ropade ut att de gamla och rörelsehindrade resenärerna som skulle vidare till Sarajevo skulle komma framåt i planet och sätta sig längst fram för att underlätta en snabb avstigning vid vår sena ankomst Belgrad. Detta utrop misstolkades dock, och hest plötsligt hade halva planet börjat resa sig och vandra framåt i planet… Kaoset var ett faktum. Men vi kom fram till slut…
Vi svenskar är ju väldigt bortskämda med att alla är väldigt service-minded och hjälpsamma i alla situationer. Här kan man väl inte riktigt säga samma sak. Receptionisterna på hotellet ser ständigt väldigt uttråkade ut. Servitörerna i hotellrestaurangen ser uttråkade ut. Detsamma gäller taxichaufförerna…
På tal om taxibilar förresten, det är många som kör som galningar här i Belgrad. Taxichaufförer i synnerhet. Väluppfostrad svensk som man är kollar man ju efter bälte så fort man satt sig i en bil, men det är mer regel än undantag att sådana saknas eller i alla fall är ordentligt (medvetet) bortstoppade. ”Then you got to promise to drive carefully” sa jag på skoj till en chaufför efter att jag noterat att bältet var borta, men fick ingen som helst respons… Antingen fattade han inte skämtet eller så tog han illa upp på riktigt… 😉
Jag tror Belgrad måste vara världens rökar-tätaste land… Så känns det i alla fall när man är här. Det röks precis överallt. Det är väldigt billigt med cigaretter här hörde jag, ett paket kostar motsvarande runt 10 kr.
Nu följer vi dagens repetitioner från press centrat här i Belgrad. Efter att Charlotte har repat senare idag så kommer även min ”favorit” Litauen att äntra scenen. Det är lite kul med hur mycket ett ”uttalande” man gjort kan ändra förstoras upp. Vid nåt tillfälle sa jag till några kompisar att jag tyckte att Litauen var rätt OK, och att det var en låt som jag gärna sjöng med i när jag satt på kontoret och lyssnade igenom låtarna medan jag jobbade… Sen får jag ett mess när jag sitter på Inför-träffen i Göteborg för ett par veckor sen från ovannämnda Stefan (Stockholm hade sin Inför-träff samtidigt som Göteborg) ”Maria, ryktet går att Litauen är din favorit. Kan du bekräfta det nu tack? Folk är lite i chocktillstånd och undrar ifall du kan sitta kvar som ordförande!” Hahaha… Så jag skulle vilja passa på att ta tillfället i akt att dementera att Litauen är min favorit, men jag kommer självklart att följa repet med stort intresse 😉
Maria Niklasson, Ordförande
