Storbritannien tillhör en av de fyra stora. På lördagseftermiddagen gav landet sin första presskonferens. De startar i finalen som nummer två, och artisten Andy Abraham menar att han ska göra ett bra resultat trots att han har startnumret mot sig (nummer två har ju aldrig vunnit ESC).
Som inledning sa Andy Abraham att han är “en man av folket” och att han inte är en bra talare. Men – han hade långa svar att komma med på journalisternas frågor.
Andy har fört soulen till Eurovision, vilket han är stolt över. Han blev chockad vid den brittiska uttagningen då han vann. Det var verkligen en överraskning, menade han. Han känner att han har det brittiska folket bakom sig.
Even if, som bidraget heter, är en inte typisk Eurovision-låt, menar Andy som tror på sina chanser. Att starta som nummer två oroar honom inte. Han vill helt enkelt vända trenden på att det oftast går dåligt för startnummer två.
Den andra juni släpps albumet Even if. Det innehåller låtar i samma stil som Even if. Andy Abraham kommer att göra promotion för sitt album runt om i Europa. En av Andys förebilder är Stevie Wonder, framförallt som textförfattare.
Det dyker alltid upp nördiga frågor från “journalisterna”. En av dessa var hur Andy Abraham ser på det faktum att Storbritannien 1968 kom på andra plats i ESC efter att ha blivit slagen med en poäng, och att det blev en brittisk andraplats även tjugo år senare då det också skilde en poäng till vinsten. Andy förklarar att han inte är rädd för omröstningen och att han skulle uppleva det som en succé om han hamnar i topp 10.
Storbritanniens “head of delegation” fick frågan hur han ser på att Big 4 alltid är direktkvalificerade till finalen trots att de senaste årens resultat från nämnda länder knappast har imponerat. Han svarade att de ändrar på detta faktum i år. Det var allt han hade att säga i den saken.
Patrik Rosell, Reporter
