Det är en ödmjuk Sean Banan som tar emot pressen i green room. Han är rent utav tårögd av glädje, och säger att han direkt efter beskedet om direktavancemanget faktsikt var helt knäsvag av glädje. Han hade inte vågat hoppas på att det skulle gå hela vägen ikväll.
När jag av en slump springer på Sandra Bjurman, kompositör till Louise Hoffstens bidrag, och en av kompositörerna bakom det azerbajdzjanska segerbidraget i Eurovision, Running scared, så kan jag ju inte annat än att haffa henne för en intervju
Vid bordet sitter tre strålande vackra och glittrande schlagerdrottningar och svarar glatt på pressens frågor om deras snöpliga sorti ur tävlingen. Men de låter sig inte bekommas utan strör beröm över sina medtävlare och framförallt över Louise Hoffsten.
När jag kom fram till Erik och Tone fanns det inte ett spår av missnöje över att missat finalen, tvärtom var de glada över sin plats i Andra chansen.
När jag frågar Joacim Cans om upplevelsen av att komma sist så skrattar han gott och säger att han är i gott sällskap.
Jag fick en kort pratstund med en glad och lite chockad Louise Hoffsten efter att hon blivit klar för finalen i Stockholm.
När jag kom med bland de fem bästa blev jag chockad, säger en mycket glad Felicia Olsson efter femteplatsen ikväll.
När jag möter Rikard Wolff i green room efter avslutad sändning så är det ingen slagen hjälte jag möter. I stället är det en nöjd Rikard Wolff jag möter.
Till finalen tog Sean Banan med sig Louise Hoffsten medan Anton Ewald fick nöja sig med en andra chansen biljett tillsammans med Erik & Tone
Till Final: Copacabanana/Sean Banan Begging/Anton Ewald Till Andra chansen: Only the dead fish follow the stream/Louise Hoffsten On top of the world/SHW 5a: Hello Goodbye/Erik & Tone ————— 6a: Annelie/ Joakim Cans 7a: En förlorad sommar/Rickard Wolff 8a: Make me no 1/Felicia Olsson Trots det jämna startfältet så tror vi ändå att Anton och Sean…